det finns några dagar i månaden som plågar kvinnan mer än någon annan. det är dagar när somliga sitter hemma och lyssnar på bleeding love, tittar på valfritt drama med richard gere, luktar äckligt, äter chokladkaka och gråter över de skitstövlar man aldrig mött
min huskur heter twin peaks, dubbla täcken, koftor och 69 l s.
det firar vi med dagen efter-fika på villan, brott & straff-plugg och twin peaks.
(det är ett faktum att vi kraschade igår)
- så sant som det var sagt.
lyssnar på "out of the blue" och undrar om det kan stämma in på klädvalet innan kvällen är över.
-konstpaus-
oj, nu fulbloggar jag igen. förlåt
nu ska jag och h prova klänningar och lyssna på matti (ha-ha-ha)
allvarligt, det kommer bli galet (roligt) ikväll
efter en kopp kaffe är jag en levande människa igen. vaknade och tvangs diska ned diskberget några meter, det största hittills (mina ansträngningar tog en timme, och det är fortfarande kvar disk). Jag har allt för lite tid på mig för att hinna med alla galna upptåg idag, som att skriva klart det sista till redovisningen på måndag (☠) och städa undan allt skräp som hamnat överallt den senaste tiden. för övrigt har veckans snackis varit de helknäppa saker jag gjorde när jag kom hem onsdag natt. det inkluderar poliser och plastband.
ikväll: ge mig krasch. räkna med uppdateringar och blåbärsklänningar
idag ska gösta B klippas och påprackas ett jobb och redovisningen ska styras upp på allvar. jag och kusin fiffig. det blir nog fint. varför känner jag ingen som heter tristan? det är ett så knäppfint namn. nästa person jag träffar och tycker om ska namnges på nytt. kanske träffas vi på glöggkväll ikväll. kanske namnger jag någon som jag redan känner. man vet aldrig. jag har chipsvärk. den maskulina versionen av mensvärk (fatta att ha chipsvärk och mensvärk på samma gång, vilken mardröm). och förresten! är det okej att attraheras av någon som var en cup of coffee 1920-talet? och som idag är död? detta förvirrar mig.
